Jag är nöööjd med livet...

Jag har nu gjort nationellt matte c, långt efter vi faktiskt läste det, och jag tror jag kom på den högre delen av betygsskalan! Yippie kay-yay mutther-fkr!

Kom hem från träningen nu, har inte mått så bra idag, men efter lite sparring mot en trettiofemåring med svart bältre fjärde graden som var lång som en flaggstång, bred som en lada och sprutade eld... är nu lite ont i magn det minsta av mina problem =)

En fight går till så här: jag får en knytnäve rakt i nyllet, han greppar tag i dräkten samtidigt som mina ben sveps undan och sen lyfter han mig upp en meter i luften, vänder mig huvud nedåt och släpper taget i bästa wrestling-stil.
DET ÄR SVINKUL!

Det som inte dödar härdar... =)

Nu blir god natt för mig, måste vara pigg, kry och utvilad i morgon... Kry kanske är lite förmycket begärt... Men veeet du vad? En björntjänst gör ju ingen glad...

Svart bälte i trubbel...

Det har varit mycket nu, inför premiären menar jag. Vi i arrangörsgruppen, för teatern Efter Fredrik har varit tvungna att göra ditten och göra datten. Sjukt jobbigt! Och ändå har vi inte fyllt salongen inför lördag. Men skolföreställningarna är ju "fullsatta". Men dem får vi inte in tillräckligt med pengar på... Men det skall nog gå bra i alla fall!
Även om det inte känns så nu...

Och så har jag ett betungande matteprov (slutprov) på onsdag också, kan det bli värre?

Men alla där ute i världen, jag har SVART bälte i karate nu! Fan vad det känns bra! Nu måste jag ju bara träna upp mig så jag faktiskt är så bra också... Jag menar, för att inte skämma ut min tränare, måste jag väl prestera något också?
Vi får se hur det går på Karate-RM senare i år…

Vänta nu, det har hänt en till sak, jag har träffat en lite-mer-än-kompis från förr, vad gammal jag känner mig när jag säger så, n'est-ce pas?

Riktigt kul att träffa henne igen.
Som i böcker för barn: "jag undrar vad som händer sen..."
Men ändå inte som i barnböcker eftersom jag inte kommer berätta något mer av handlingen, just nu i alla fall.

Vi får se vad som händer...
Insha'Allah

Skolpolitikens tre-enighet: Jan Björklund på nya äventyr

Här är en kommentar jag skrev på bjohannesson.blogg.se
Den blev så lång att den platsade på min egen sida =).

Jag saxar inledningen från Björns blogg:

"I gårdagens pressmeddelande från utbildningsdepartementet klargörs de nya gymnasiedirektiven. Gymnasiet skall styckas upp i tre delar. Gymnasieexamen med högskolebehörighet, yrkesexamen och lärlingsexamen. Det här görs eftersom "alla vill inte bli akademiker och samhället fungerar inte om alla är akademiker".
Resonemanget är alltså att om vissa elever inte är intresserade av, eller inte klarar av, vissa ämnen så ger vi upp och stryker de ämnena från schemat. "

Sedan skriver han att systemet helt skulle fördärva vårat svenska samhälle där alla är lite bra på allting. Ungefär.

Mitt svar:
Jag är 17år och jag går naturvetenskaplig linje.
Och jag kan säga er, indelningen finns redan idag!

Jag VILL inte gå natur, jag vill egentligen bli något estetisk, men det ENDA programmet där jag faktiskt får lära mig något är natur!
Hade jag gått teater hade jag tvingats gå tre meningslösa år där matte-lärarna inte är behöriga för annat än matte A. Jag är inte dum i huvudet! Men går man på en estetisk/yrkesutbildning är man redan stämplad rakt i pannan.

Estet eller omvårdnads-programmet har en mattebok som kallas Matte A och B. Det är INTE samma bok som jag läser på natur. Deras böcker är skrattretande lätta i jämförelse!

Antingen måste man ta tag i det här och göra alla utbildningar likvärdiga på riktigt, inte bara på pappret. Men det kostar pengar. Eller så kan man dela upp gymnasiet i tre delar och låta folk sjunka djupare ner i det kladdiga träsket kallat samhälls-skikt som man inte kan ta sig upp ur.

Indelningen är den sämsta tänkbara lösningen. För det är ingen lösning annat än en kortsiktig sopa-under-mattan aktion.
Men som vi har det idag är det inte heller bra på något vis.

Papperna skiljer sig avsevärt från verkligheten!

Intressant?

Den helgen, den sorgen (snart blir jag graderad!)

Idag har jag städat lite i lägenheten inne i Visby, tagit ut gamla sopor. Nej, Johan sitter kvar framför datorn =).
Har pantat flaskor med mera och Axel skulle ta och dammsuga, men jag var tvungen att ta bussen till Tingstäde för att hämta min elbas straxt innan. Spelningen gick helt okej, trots att jag inte har haft så underbart med tid att träna på låten, då min helg (mer om den senare) var lite trång. Men jag tror nog att jag sätter hela låten nästa vecka (eller kanske inte, för jag fick reda på att jag har träningsläger OCH svartbältesgradering i helgen som kommer).

Hela min underbara lördag gick åt till att dela ut affischer på stan för teatern som vi arrangerar (efter Fredrik, se den!). Vi började ett riktigt trevligt frukost-möte hemma hos Ronja redan vid tio och sen fortsatte vi hela eftermiddagen med att sätta upp affischer. På söndagen spelade jag elbas och skrev ihop en kvintett med motioner inför distrikts-års-konferensen i SSU-Gotland. Motionerna handlar i princip bara om att man ska införa rättvisemärkt och KRAV-märkt i kommun och skola. Vidare skrev jag en motion om Gotlands (och speciellt Visbys) framtid som en Fairtrade city. Ett intressant förslag ne-ce pas?

Jo, jag har köpt biljett till rogerpontare-konserten på lördag. Jippie-kay-jay mudder-fucker!
Men sen så berättar folk för mig att vi ska upp till Stockholm över hela helgen för att träna. Visst, jag kan skippa lägret, för det är dyrt (det kommer kosta mig 2000 kr om jag ska upp till lägret...) och det blir nog bara en extra kata som kommer köras. MEN jag kanske ska gradera till black-belt! Det kan jag faaaaan inte missa för allt i världen, eller hur? Nej, det kan jag inte!

Så jag kommer nog att sälja min biljett till Frank eller någon som kan tänka sig använda den =).

Projekt: Kiev 2.0

Presentationen blev lyckad, vem som får åka är inte bestämt än, men jag hoppas fortfarande på det bästa! Den enda riktiga rivalen som jag ser det är grupp 5. Dom gjorde egentligen en lite bättre presentation än vad vi gjorde, men det är inte bara presentationen som räknas. Deras fakta var obefintligt och dom hade en fejkad liveintervju. NEJ, jag skämtar inte dom FEJKADE en liveintervju! Det var så hemsk att man höll på att ramla av stolen... Om det inte blir min grupp eller deras som får åka till Kiev, att någon annan grupp än oss två vinner, ja då bryr jag mig inte. För då har jag bevis på att systemet fungerar, att vinnaren var bestämd i förväg. Tydligen så är det bara om man intevjuar små, jollrande barn, visar bilder på rosor, snor copyright-skyddad musik och kysser röv som man överlever i dagens skola! Blä!

Men vi gjorde så gott vi kunde, är inte det tillräckligt så finns det ju inte så mycket att göra, finns det?

Vår presentation gick helt okej, nu är det bara lite efterdyningar kvar... Som tex. personlig utvärdering, projektrapport och loggboksskrivande... Usch! Sådant borde vara förbjudet i lag =). Nåja, jag måste väl ta mig samman och börja med skiten någon gång...

Projekt: Kiev

Just nu håller jag på med den sista touchen inför presentationen i morgon. Kl 9 kommer min grupp (jag och fem andra) att presentera Visby: Världsarvsstaden inför 60 pers. En jury bestående av fem lärare kommer att berömma vår presentation och om allt går väl, ja då åker jag och min grupp till Kiev i nio dagar. Väl i Ukraina ska vi möta elever från Ryssland, Estland, Finland och Ukraina så klart. Vi ska tillsammans diskutera våra länders respektive världsarv och ha allmänt kul hela veckan.
Det är ju inte självklart att vi vinner, det finns fyra konkurrerande grupper, men jag har redan gjort packlista! Lite självförtroende och extra motion har aldrig skadat. =)

Hurusom är min projektgrupp den bästa (nåja, låt oss bara säga att dom andra är sämre, shall we?) och gruppen är sammansatt av flera olika talanger.
Vi har killen som arbetar tyst och effektivt som en borg-drone med ett IQ som får mina ben att darra, vi har snubben med dom lite för korta byxorna som kan improvisera 60 minuterstal i Shakespeares anda, vi har tjejen som lyckas fixa allt material hur omöjligt det än verkar, vi har typen som kan skapa coola beats med sina händer (hur nyttigt det är just i det här projektet kan ju diskuteras), vi har killen som pratar svenska, engelska och franska flytande och ska fixa upp oss på lektioner i ukrainska och så finns jag med lång erfarenhet av presentationsteknik och datorprogram.

Nämnde jag ett hemligt vapen? Inte? Nåja, det är en snabbkurs i presentationsteknik, en snabbkurs i powerpoint och diverse hemliga program till datorn för att inte nämna ett utbrett spionage...
Allt det tillsammans bildar ett hemligt vapen av idéer, kunnande och teknik som ska ta oss på en med alla omkostnader betald resa till Kiev.

Alltså, vi har hållit på i flera veckor och i morgon gäller det. Det enda som fattas oss är en laserpekare och Krysty The Clown. Och det sista kan vi klara oss utan. Vi har nämligen pratat med Annika Fehling och hon har givit oss tillåtelse att använda hennes musik i vår presentation. Contacts and money can make anyone president. On ni förstår vad jag menar. =)

Nu är det bara att hoppas på det bästa. Och enligt min tro är det någon annan, inte jag, som vet vad som är bäst för mig. Vinner vi, ja då var det meningen! Förlorar vi, ja då hade jag med stor sannolikhet råkat illa ut om jag hade åkt till Kiev. Något i stil med första säsongen av Lost kanske?

Må bästa lag vinna.
Insha'Allah

(by-the-way så är det här mitt femtionde blogginlägg i världshistorien)