Projekt: Kiev

Just nu håller jag på med den sista touchen inför presentationen i morgon. Kl 9 kommer min grupp (jag och fem andra) att presentera Visby: Världsarvsstaden inför 60 pers. En jury bestående av fem lärare kommer att berömma vår presentation och om allt går väl, ja då åker jag och min grupp till Kiev i nio dagar. Väl i Ukraina ska vi möta elever från Ryssland, Estland, Finland och Ukraina så klart. Vi ska tillsammans diskutera våra länders respektive världsarv och ha allmänt kul hela veckan.
Det är ju inte självklart att vi vinner, det finns fyra konkurrerande grupper, men jag har redan gjort packlista! Lite självförtroende och extra motion har aldrig skadat. =)

Hurusom är min projektgrupp den bästa (nåja, låt oss bara säga att dom andra är sämre, shall we?) och gruppen är sammansatt av flera olika talanger.
Vi har killen som arbetar tyst och effektivt som en borg-drone med ett IQ som får mina ben att darra, vi har snubben med dom lite för korta byxorna som kan improvisera 60 minuterstal i Shakespeares anda, vi har tjejen som lyckas fixa allt material hur omöjligt det än verkar, vi har typen som kan skapa coola beats med sina händer (hur nyttigt det är just i det här projektet kan ju diskuteras), vi har killen som pratar svenska, engelska och franska flytande och ska fixa upp oss på lektioner i ukrainska och så finns jag med lång erfarenhet av presentationsteknik och datorprogram.

Nämnde jag ett hemligt vapen? Inte? Nåja, det är en snabbkurs i presentationsteknik, en snabbkurs i powerpoint och diverse hemliga program till datorn för att inte nämna ett utbrett spionage...
Allt det tillsammans bildar ett hemligt vapen av idéer, kunnande och teknik som ska ta oss på en med alla omkostnader betald resa till Kiev.

Alltså, vi har hållit på i flera veckor och i morgon gäller det. Det enda som fattas oss är en laserpekare och Krysty The Clown. Och det sista kan vi klara oss utan. Vi har nämligen pratat med Annika Fehling och hon har givit oss tillåtelse att använda hennes musik i vår presentation. Contacts and money can make anyone president. On ni förstår vad jag menar. =)

Nu är det bara att hoppas på det bästa. Och enligt min tro är det någon annan, inte jag, som vet vad som är bäst för mig. Vinner vi, ja då var det meningen! Förlorar vi, ja då hade jag med stor sannolikhet råkat illa ut om jag hade åkt till Kiev. Något i stil med första säsongen av Lost kanske?

Må bästa lag vinna.
Insha'Allah

(by-the-way så är det här mitt femtionde blogginlägg i världshistorien)